Någonting har hänt. Någonting har hänt med mig, men vad exakt är det?
Jag har aldrig varit en person som har varit speciellt intresserad av att resa. Resa utomlands, resa jorden runt, upptäcka platser och nya länder. Utforska städer, länder, personer, nya platser, jag har liksom aldrig längtat efter att resa utomlands. Men någonting har hänt, nu när jag ser videos och bilder från andra länder känner jag verkligen hur jag LÄNGTAR. Jag vill åkaaa! När jag tittar tillbaka på mina egna bilder från mina resor under 2017 så längtar jag bara tillbaka till den där magiska känslan av att starta en ny dag i en ny stad, på en ny plats, i värmen och doften - det ÄR något speciellt med doften utomlands! Och känslan i kroppen av total avslappning och man stannar upp och njuter, tar in stunden och är i nuet och är så otroligt tacksam att just jag är just här, just nu. En stund som jag lovar mig själv att jag ska komma ihåg, den stunden jag stannade upp och njöt - den stunden ska jag minnas föralltid.
Jag vet är det är många som drömmer om resor, som sparar ihop pengar för att resa runt jorden och uppleva nya saker, personer och platser, som packar sin väska och drar. Är borta i månader, är borta i år. Eller bokar den där 2-3 veckors trippen för att uppleva de där städerna, den miljön, den platsen. Men, jag har aldrig känt det. Jag har aldrig känt ett behov av att resa, att spara mina pengar för att besöka ett exotiskt land eller en ny stad. Visst, jag har varit rätt så mycket utomlands. Nästan 1 gång per år, oftast med familjen men jag har även gjort några resor med vänner och vanligt vis är resan 1-2 veckor bara. Jag har liksom varit nöjd med det. Jag har sparat mina pengar och haft den där roliga resan utomlands med vänner och familj och njutit av sol och bad som inte funnits hemma. Men jag har känt mig nöjd med det och inte längtat vidare.. Jag har även noterat det, att jag faktiskt inte längtar bort, inte längtar till att resa som många andra i min ålder ändå gör. Jag har noterat hur jag känner och också funderat på vad det kan bero på? Kanske har jag ännu inte upplevt något "speciellt" utomlands så jag vill ha mer och mer? Jag vet inte, kanske. Genom min skidåkning reser jag väldigt mycket, året om. Till nya platser för läger och tävlingar, jag reser ändå ofta och mycket. Det kan var för 2 dagars tävlande eller för 1 veckas läger. Jag får uppleva så otroligt mycket via det och känt mig väldigt tillfreds med det och kanske just därför inte längtat längre bort till de där exotiska platserna och coola huvudstäderna.
Det är dock någonting som har hänt det här året, sedan mina två utomlands resor under 2017. Jag måste bara säga att jag fortfarande är tillfreds och nöjd med mitt liv här och skidåkningen ger mig fortfarande mycket resor och många nya utmaningar, men något har förändrats inom mig sedan resorna förra året. Först var det USA, Florida - Daytona Beach, i maj. Då hälsade jag på min barndomsvän Isabelle för att se henne ta examen från college, se USA och hennes hem de senaste fyra åren och bara ha lite välförtjänt semester efter en tuff skidsäsong. Det var min första gång i USA och jag var såå taggad och när jag väl kom dit så tog det seriöst 3-4 dagar innan jag insåg att jag faktiskt var i USA. Allt som man sett på film, allt som bara inte varit verkligt DET fick jag uppleva och se och det var så faaantastiskt roligt, helt sjukt, bra & häftigt!! Alla människor och platser jag fick träffa och se tack vare Isa, åh jag vill tillbaka och göra om det. Utforska mer - mer av USA! Det häftigaste stället jag någonsin varit på hittills i mitt liv.
Sedan hade jag min andra resa med familjen till Spanien, Fuengirola för att fira moster som fyllde 50 år. I Fuengirola där har jag varit flera gånger förut, på samma strand, i samma lägenhet, på samma restauranger - men denna gång blev det liksom något nytt. Jag var helt inne i att träna hårt och förbereda mig inför kommande skidsäsong och skulle ha veckan i Spanien som återhämtning efter många hårda träningsveckor. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så fantastiskt. Alla mornar jag var uppe och tränade. Den första morgonen jag ställde klockan på 06:45 för att hinna träna innan man skulle till beachen och insåg att det var kolsvart ute. Det blev inte ljust för en runt kl.08:00 på morgonen?! Vad paff jag blev, och sen besviken. Men så bra det tillslut blev, mer sovmorgon ju? Och många alldeles fantastiska mornar i löparskorna där jag kunde börja upptäcka utkanten av Fuengirola. Känslan av att träna på morgon och under dagen vila upp sig med NOLL bekymmer i en solstol, äta god mat, härligt umgänge där det var tillåtet att göra precis det man känner för. Ta livet i min egen takt, frukost på balkongen, njuta av solen. Makalös vecka! Jag är så otroligt, otroligt tacksam.
