Vardag

En visit i Sandviken

Hej, hej, hej!

Här sitter jag i en fåtölj med en kaffekopp här bredvid mig. När jag tar den i handen värmer den mina händer. Jag har tagit på mig en extra tjocktröja, jag känner mig lite frusen. Det är grått utanför, regn i luften och gräset håller på att bli grönt, kvistarna på träden håller på att slå ut. Det måste nog ske snart, explosionen av GRÖNT! För solen ska komma snart, till helgen, eller i alla fall till nu på onsdag och torsdag. Det skvallras om 22(!!) grader varmt och SOL! Halleluja, då ska jag njuta - det kan ni ge er på!

Som ni märker av beskrivningen ovan är jag inte i Bruksvallarna längre, i alla fall inte på en vecka framåt.
Jag har landat i Sandviken, eller vi har, hela familjen på tre. Här ser ni min frukost, som jag avnjöt för en timme sedan ungefär, sisådär 1,5 timme efter att jag klivit upp. Jag skulle ta sovmorgon, jag skulle sova ut. Vaknade titt som tätt på den tidiga morgonkvisten och kl. 07:56 tänkte jag att "nä, nu kan jag inte sova längre!". Skjutsade Nala till "mormor", min mor, som vill ha henne idag när jobbschemat var öppet och fritt. Sen åkte jag tillbaka hem, hem hit till Anders föräldrar där jag hittade turkisk yoghurt och färska jordgubbar till att kasta ner i frukostskålen. En rostmacka också med hemmagjord marmelad, en kopp kaffe och sen slog jag mig ned vid bordet där denna fina rosbukett stod och vilade. Njutbart!

...vädret i Bruksvallarna då?
Nä, det är då inte bättre än här! Det väntas varmgrader och REGN över en vecka framåt i tiden. Så att ha denna vecka här I Sandviken (och stugan i Orbaden i helgen) var ju toppen intajmat! Den sista skidturen kanske är gjord nu? Vem vet... jag tänker då inte fara ut i regnväder på skidorna - ALDRIG! Det gör jag i oktober, november när jag måste ut. Nu? Aldrig! Och om det bara nalkas varmgrader & regn så lär ju inte skaren vara den bästa heller nästa vecka... Men det gör mig inget, jag kan med gott mod VILA, luta mig tillbaka och SE tillbaka på alla fantastiska dagar jag har haft på fjället denna säsong, både ensam och tillsammans med andra. Magiskt, magiskt.

Jag har ju drivit på mitt träningsår 2020/2021 enda fram tills igår egentligen och jag har väl heller inte 100 bestämt mig för att ta ett litet "break" och fundera, klura och ladda för kommande träningsår 2021/2022. För jag ska fortsätta min längdåkningsresa framåt och se hur mycket jag kan utvecklas, minst ett år till. Men jag känner nu att den här vila nog kommer komma NU. En lugn, härlig vecka här hemma i Sandviken nu gör mig nog gott. Bara ta det som det kommer, umgås med vänner och familj, göra nått ärende som hägrar och bara göra som idag: frukost sent, sitta stilla och bara lyssna på tystnaden eller bilarna utanför. Sånt behöver jag under min "viloperiod" för att ladda om till ett nytt träningsår. Och jag har dessutom trots att jag tränat mellan 10-20h per vecka de senaste 5 veckorna, levt ett riktigt "Off-season" liv. Ätit skräp, tränat hårt och halvhårt, druckit vin osv osv. Sånt som tillslut får en att längta till uppstyrda träningsplaneringar, måltider och rutiner igen. Tacksam för mitt liv.

Hejdå.

Gillar

Kommentarer